Andreas (Anders) Olofsson OLOFSSON KNÖS

Riksdagsman för prästeståndet i Skara stift, 1769 och 1778, och då en av faddrarna vid kronprins Gustaf Adolfs dop. Uppförd på förslag till biskop, i andra rummet, 1767 och 1788. Uppförd på förslag till teol. professor i Uppsala 1770, men förbigicks. Ledamot av bibelkommissionen och ecklesiastikkommittén 1793.

<p>Notering i Skara Stift Herdaminne s.59</p>

<p>Nedan från</p>http://runeberg.org/sbh/a0599.html

<p>Knös, Anders Olofsson, teolog. Född i Mariestad d. 3 febr. 1721 och död i Skara d. 29 maj 1799, son av förenämnde Olof Birgersson Knös och Eva Beata Bellander. Gift 1754 med Brita Hedvig Wijnblad.<br></p>Riksdagsman för prästeståndet i Skara stift 1769 och 1778 och då en av faddrarna vid kronprins Gustaf Adolfs dop. Uppförd på förslag till biskop, i andra rummet, 1767 och 1788. Uppförd på förslag till teol. professor i Uppsala 1770, men förbigicks. Ledamot av bibelkommissionen och ecklesiastikkommittén 1793. 1747 antog han prästerlig ordination och anställdes fyra år d��refter såsom rektor i Mariestad -- en befattning som hans far på sin tid innehaft -- och kyrkoherde i Leksberg. Härifrån befordrades han 1756 till filosofie lektor i Skara vilken befattning han följande året utbytte mot andra teologie lektoratet då han även blev kyrkoherde i Vinköls prebendepastorat. Utnämnd 1767 till förste teologie lektor, kyrkoherde i Göteneds prebendepastorat ochkontraktsprost i Kinna kontrakt, undfick han vid jubelfesten i Lund året därefter teologie doktorsvärdigheten och befordrades 1771 till domprost i Skara.<br>Sattes i Mariestads skola 1729 och gjorde därså ovanliga framsteg att han redan vid 10 års ålder genomläst novum testamentum på grekiska och däröver skrivit anteckningar på latin. Han kom till Skara skola 1731 och reste till Uppsala 1737. Här studerade han till en början i synnerhet filosofi därför av teol. fakulteten beskylld för rationlism och hade någon svårighet att få ventilera sin gradualdisputation 1742. När detslutligen skedde räckte akten ifrån kl.8 på morgonen till kl.3 på e.m. varunder respondenten utvecklat så stor skicklighet att han av sin praese professor Ihre erhöll mycket beröm. Filos. mag:r 1743. Han var då redan ansedd för en utmärkt filosof både in- och utomlands. Följande år författade han en fortsättning av sin gradualdisputation såsom specimen för en docentur vid Uppsalaakademi men fick ej tillstånd att ventilera den emedan följden skulle bliva att "rationalismus får alldeles överhand".<br> - Vid denna tid förgick i hans inre en stor förändring. Genom betraktandet av det gudomliga Ordet kom han till den fasta övertygelsen att den sanna kristendomen beror icke på dogmatiska och spekulativa subtilteter utan på trons hängivenhet som verkar hjärtats förändring och levernets förbättring. Han övergav nu sitt filosofiska studium, sålde sitt bibliotek och reste från akademien och lät prästviga sig i Skara 1747 till sin faders adjunkt. Här utförde han sitt ämbete med nit, predikade med mycket allvar och under stort tillförlit men då hans tänkesätt var något misstänkt önskade konsistorium ha honom närmare och förordnade honom tilldomkyrkoadjunkt 1749, var gymnasii-adj 1750, ordinarie dito 1751: uppförd som på förslag till Leksbergs pastorat, "ehuru han ansågs tjänligare vid gymnasium där han genom sin berömliga lärdomframdeles kan göra mycket nytta". Efter enhällig kallelse erhöll han fullmakt på detta pastorat och blev tillika utnämnd till rektor i Mariestad 1752. Teol. licentiat 1754, filos. lektor vid Skara gymnasium 1756, tillträdde efter "en berömlig disputation" 1757. Andre teol. lektor och kyrkoherde i Vinköl så också kontratsprost 1758.

<p>Uppgifter av Staffan Knös.</p><p><p></p></p><p>Andread o Brita är begravda i Knösk familjegraven i Skara</p>

Andreas är stamfader för den äldre släktgrenen.

<p>Litteratur av Andreas:</p><p><p></p></p><p><p>Samtliga utgåvor är av teologiskt praktiskt innehåll.</p></p><p><p></p></p><p>Institutionens theologiae practicae (1768); Anmärkningar öfver Psalmboken och dess förbättringar (1769); Anmärkningar öfver Pauli Epistel till de Romare (1776); Catechetiska Föreläsningar, 2 delar, (1779-80); Bref till N.N. om religionen och den sanna moralen (1784); m.fl.

<p>Litteratur om Andreas:</p><p><p></p></p><p>Svedenborgianismens historia i Sverige under förra århundradet, R Sundelin (1886); Uppsala univ:s historia, C Annerstedt (1913-14); A.K:s teologiska åskådning, R Josefson doktorsavhandling (1937); m.fl.

(1997)

<p>Notering i Skara Stift Herdaminne s.59</p><p>Sattes i Mariestads skola 1729 och gjorde därså ovanliga framste, att han redan vid 10 års ålder genoläst novum testamentum på grekiska och däröver skrivit anteckningar på latin. Han kom till Skara skola 1731 och reste till Uppsala 1737. Här sturderade han till en början i synnerhet filosofiet därföre av teol. fakulteten beskyllad för rationlism och hade någon svårighet att få ventilera sin gradualdisputation 1742. När det slutligen skedde, räckte akten ifrån kl..8 på morgonen till 3 på e.m. varunder respondenten utvecklad så stor skicklighet, att han av sin praese professor Ihre, erhöll mycket beröm. Filos. mag:r 1743.</p><p>Han var då redan ansedd för en utmärkt filosof både in- och utomlands. </p><p>Följande ��ret författade han en fortsättning av sin gradualdisputation, såsom specimen för en docentur vid Uppsala akademi, men fick ej tillsånd att ventilera den, emedan följden skulle bliva, att "rationalismus får alldeles överhand". - Vid denna tid förgick i hans inre en stor förändring. Genom betraktandet av det gudomliga Ordet kom han till den fasta övertygelse, att den sanna kristendomsenberor icke på dogmatiska och spekulativa subtilteter, utna på trons hngivenhet, som verkar hjertats förändring och levernets förbättring. Han övergav nu sitt filosofiska studium, sålde stittbibliotek, reste från akademien och lät prestviga sig i Skara 1747 till sin faders adjunkt.</p><p>Här utförde han sitt ämbete med nit, predikade med mycket allvar och under stort tillopp; men dåhans tänkesätt voro något misstänkta, önskade konsistorium ava honom närmare och förordnade honom till domkyrkoadjunkt 1749: v. gymnasii-adj 1750, ordinarie dito 1751: uppf. s. å. på förslag till Leksbergs pastorat, "ehueu han ansågs tjenligare vid gymnasium, där han genom sin berömliga lärdom framdeles kan göra mycket nytta". </p><p>Efter enhällig kallelse erhöll han fullmakt p�� detta pastorat och blev tillika urn. till rektor i Mariestad 1752. Teol. licentiat 1754: filos. lektor vid Sakra gymnasium 1756: tilltr efter " en berömlig disputation" 1757. Andre teol. lektor ochkyrkoherde i Winköl s. å . kontratsprost 1758: förste teol. lektor och prost över Göteneds kontrakt 1767: uppf. i 2:dra rummet på biskopsförslag s.å.: teol. doktor vid jubelfesten i Lund 1768: riksdagsman 1769. Efter att 1757 och 1765 förgäves ava sökt en teologisk adjunktur i Uppsala, uppfördes han 1770 på förslag till teol. professor derst. " med löfte att få behålla sin lektorslön så länge han var lönlös vid akademien": Men förbigicks vid utnämningen.</p><p>Domprost i Skara 1771: kallades till pastor priarius i Stockholm 1773 och 1778, samt till amir.-superintendenti Carskrona 1770, men undanbad sig att avlägga prof. Praeses vid prestm.177; riksdagsman 1778 och därvid en av faddrarna för kronprinsen. För andra gången uppf. på biskopsförslag 1788. ledam.av bibelkommissionen och ecklesiastik-kommittén 1793. </p><p> Död efter några dagars sjukdom tillfölje av ett fall på sitt kammargolv d. 29/5 1799. - Domprosten var en vördnadsvärd man över hela landet känd för sin vidsträckta lärdom och sina djupa insikter i den h. Skrifts förklaring. Såsom lärare vid gymnasium drev han teologien med sällspordt nit grundlighet. Aven sedan han blivit domprost fortfor han i 20 år att hlla kateketiska föreläsningar, som av ungdomen flitigt bevistades. Hans ortodoxi har dock ofta blivit ifrågasatt, och det kan ej nekas, att han mykcet lutadepå svedenborgaianismen. men han prövade dennalära efter skriften och antog intet, som han ej ansåg grundat på Guds ord. </p> Genom sina skrifter inleddes han i flera häftiga teologiska strider,nämligne fört med d.v. teol. adjunkten i Lund dokt. Mnck: deärefter med d. v. kyrkoherden okt Möller; samt slutligen med protarna Warelius och J. Victorin. " Men aven de som tänkte olika med honom, måster förgäta ett eller annat utbrott från enn hjärta, som livades av en så sann gudsfruktan". - hans enskilda liv var ett mönster av ordning. Morgnarna användes till vetnskapliga sysselsättningar, förmiddagarna till ämbetsförrättningar: om sftonene samlades omkring honom en krets av präster och studerande, dem han sökter genom samtal väcka till samma nit och allvar, vart hansjälv livades. Dessa aftonstunder voro mycket besökta, ty värden var gästfri, öppenhjärtlig och vänlig, ehuru allvarsam. Länge skall minnet leva av denna måhända utmärktaste bland Skara stifts domprostar.

<p>Andreas var student i Uppsala 1737. Fil.mag. i Uppsala 1743. Prästvigd </p><p>i Skara 1747, därefter pastorsadjunkt hos sin far i Norra Vånga (16). </p><p>Domkyrkoadjunkt i Skara 1749. Gymnasieadjunkt i Skara 1751. Kyrkoherde </p><p>i Leksbergs pastorat (16) 1752. Rektor i Mariestad 1752, samma </p><p>befattning som hans far haft. Lektor i Skara 1756. Lektor och </p><p>kyrkoherde i Vinköl (16) 1757. Kontraktsprost där 1758. Lektor och </p><p>kyrkoherde i Götene (16) och kontraktsprost i Kinna (15) 1767. </p>Teol.Dr. i Lund 1768. Domprost i Skara 1771.

Knös, Anders Olofsson, teolog. Född i Mariestad d. 3 febr. 1721; son af förenämnde Olof Birgersson Knös och Eva Beata Bellander.

Död efter några dagars sjukdom tillföljd av ett fall på sitt kammargolv den 29/5 1799. - Domprosten var en vördnadsvärd man över hela landet känd för sin vidsträckta lärdom och sina djupainsikter i den heliga Skrifts förklaring. Såsom lärare vid gymnasium drev han teologien med sällsynt nit och grundlighet. Även sedan han blivit domprost fortfor han i 20 år att hålla kateketiska föreläsningar som av ungdomen flitigt bevistades. Hans ortodoxi har dock ofta blivit ifrågasatt och det kan ej nekas att han mycket lutade på swedenborganismen men han prövade denna lära efterskriften och antog intet som han ej ansåg grundat på Guds ord.<br>Genom sina skrifter inleddes han i flera häftiga teologiska strider, nämligen fört med dåvarande teol. adjunkten i Lund dokt. Munck, därefter med kyrkoherden dokt. Möller samt slutligen med protaterna Warelius och J. Victorin. "Men även de som tänkte olika med honom måste förgäta ett eller annat utbrott från ett hjärta som livades av en så sann gudsfruktan". - Hans enskilda liv var ett mönster av ordning. Morgnarna användes till vetenskapliga sysselsättningar, förmiddagarna till ämbetsförrättningar, om aftonen samlades omkring honom en krets av präster och studerande, dem han söker genom samtal väcka till samma nit och allvar vart han själv livades. Dessa aftonstunder voro mycket besökta ty värden var gästfri, öppenhjärtlig och vänlig ehuru allvarsam. Länge skall minnet leva av denna måhända den utmärktaste bland Skara stifts domprostar.<br>Andreas är stamfader för den äldre släktgrenen.

Comments